25 januari 2010

100123


Började dagen med att INTE känna mig direkt kry! Ont i skallen, täppt och hes! Men vaddå, jag har börjat vänja mig vid detta nu!
Skickade ut farmor & farfar med barnen så jag och maken kunde ställa iordning det sista inför Öppet Hus!
Jag och svärmor hade gjort pajer kvällen före och cupcakes gjorde jag i veckan som var.
Dekorerade cupcakes medans maken fick röjja hallen.
Har ju så liten hall så alla våra ytterkläder fick vi lägga på vår säng så våra gäster hade någonstans att hänga sina!
Kl. 12 ringde de första på dörren. Malin med familj kom, av de fick jag böcker. Sådana där härligt sliskiga läkarromaner! :-)
Sen kom Marie m. familj, av de fick jag blockljus med fat.
Därefter kom Anette m. Kajsa, av de fick jag en jättefin porslinsskål/bringare.
Och så kom Lola m. familj, av de fick jag blommor + presentkort med tillhörande strikta regler - BARA att användas till mig själv, på sin höjd gardintyg eftersom jag fått en symaskin! ;-)
Rebecca kom, av henne fick jag en vas, små kulor som med vatten blev géle + kvistar med blad och blommor.
Jenny & Lena från jobbet kom, av de fick jag en STOR smideslykta, att ha inne eller ute.
Henrik & Maria kom, av de fick jag en STOR blombukett.
Johan och Lisbeth kom, av de fick jag oxå blommor fast jag redan innan hade fått present. De var med på symaskinen.
Vi åt och drack gott, försökte så gott jag kunde vara social med alla men det är svårt när det är så många på en gång!
Johanna och Emma trivdes kanon eftersom det var många barn med!
Framåt eftermiddagen lugnade det ner sig och jag kunde koppla av med lite vin och göra mig iordning för jag skulle ta bussen ner på stan och träffa Lena & Jenny.........var det tänkt iaf!!!
En kvart innan bussen skulle gå ringde det på dörren, Anders öppnade och vinkade mig till hallen!
Där står 3 personer maskerade med jackhuvor och slalomglasögon! På knagglig "turkengelska" säger den ena åt mig att komma med. Binder för ögonen på mig och säger åt mig att klä på mig och det fort!
Nerför trappen (inte lätt när man är "blind".) och in i en bil!
Sen börjar en "biljakt"! Polisen är tydligen efter med både bilar och helikopter, så vi måste köra fortare.
Tänker efter hur vi åker och lyckas hänga med enda till rondellen antingen vid Kvantum eller Lidl, men då tappar jag bort mig eftersom chauffören kör minst 3 varv runt!! Men då hade jag mina aningar vart vi var på väg.......
Fick en flaska i handen som det tydligen var väldigt viktigt att jag skulle dricka upp innan vi var framme, så det var bara att halsa!
En hatt hade jag oxå fått på huvvet, vilken for på sniskan vid varje sväng men personen som satt bakom mig var väldigt noga med att rätta till den så fort den gled av! ;-)
Så stannar äntligen bilen och vi går in i en byggnad! Upp för trappor, nerför trappor, upp med hiss, ner för trappor, ner med hiss o s v, fortfarande med ögonbindel......
Åsså blir det alldeles T Y S T!
Förutom små viskningar, fniss och kameror!
Så får jag äntligen ta av mig ögonbindeln och ser alla människor! Tror det första jag sa var:
- Jävla ungar!
Sen kom tårarna!
Anette, Lola, syrran, lillebror m. sambo, Rebecca, Jenny, Lena, Classe, Putte, Peppe, och mina kidnappare + någon till var där!
Sen garvade vi och hade kramkalas! Shit vilken överraskning, jädra lillasyster......  *S*
Det var så fint ordnat med tilltugg, dryck i mängder, lekar, musik och massa skoj!!
Lite senare kom även älskade maken, Maria och Henke!
Vi dansade, drack och skrattade.
Blev även en gråtattack till när jag fick ytterligare en present av syrran.
Ett album med massor av foton från då jag föddes fram tills idag! Såå jättefint och berörande!
Nåja, ingen mera gråt blev det efter det för då var det dax att sätta på ansiktet IGEN och bege oss på Plaza!
Fick fribiljetter så det var bara att gå raka vägen in!
Marmeladorkestern spelade, men det var så in i h-vete med folk där så vi pressade oss förbi och trängde oss mot det innre dansgolvet.
På vägen tappade vi bort några, men jag, Lola, Anette och Rebecca lyckades hålla ihop!
Sen stod vi där och röjde tills det var stängningsdax!
Hittade igen den borttappade truppen på väg ut, så vi behövde inte efterlysa någon!
När vi kom ut i kylan och tystnaden märkte jag att min röst var inte med mig! *S*
Då kände jag av förkylningen igen, jag som trodde att jag kunde "skrämma" bort den med lite dryck och dans! ;-)
Lite nattamat innan vi delade på oss för att åka hem, var och en till sitt!
Men vilken DAG, vilken KVÄLL och vilken NATT!!
Helt oförglömlig, helt underbar!!
Hoppas jag inte har glömt nämna någon nu, då får ni lov att säga till!
TACK alla underbara  människor, det är ni och min familj som gör mina dagar till guld! Alla dagar!!  *Puss*




Jo, just ja... Nästa gång vi ses, lovar jag att bjuda på hembakt för jag fick ju en helt underbar present från svärföräldrarna:


KRAMAR FRÅN MIG TILL.........JA, TILL JUST DIG!

3 kommentarer:

Lola sa...

Jag bara ler! :-D
Den där dan kommer JAG att minnas hela livet! Kan bara gissa hur det känns för dig! :-D

En ny bakmaskin skulle jag oxå vilja ha.
Jag har mammas från -77.
Men du hade väl ingen alls innan om jag minns rätt. :-)

Kram på´re!

Svedje sa...

en oförglömlig dag.. riktigt roligt att få vara med...=) kommer nog aldrig att glömma ditt ansiktsuttryk iaf! kramar

Lina sa...

Grattis i efterskott,stumpan! Kom på igår att du fyllt jämt så jag var tvungen att sticka på stan och skaffa en present så nu har du en till att öpnna när vi ses. Inget märkvärdigt men det e väl tanken som räknas....eller? =)

Hoppas vi kan ses snart och krya på dig!

Pöss!